Idag är det hur skönt väder som helst. Vi har redan varit ute och ridit hästarna en runda (med sadel och grejer!!), dock var det jakt i skogen så det fick bli en lite mindre runda, men det var supermysigt. Det är fortfarande Annelie som rider m11, men om några veckor är det min tur och se. Smidigheten kommer så sakta tillbaka och låsningen i de nedersta diskarna (svanken) ska ju vara borta vid det här laget. Det är så spännande att se hur en kropp kan gå från 100 till 0 på ca en månad, men att gå från 0 till 100 tar över ett år. Jag ligger kanske på 60 på den skalan just nu... För någon månad sen kom jag knappt upp på mica när någon kastade upp mig eftersom mitt högra ben inte ville lyftas (pga låsningarna), men idag gick det lätt som en plätt. Åh jag hoppas jag kommer tillbaka till dit jag var för 2 år sen. Smidig som en katt och allt... Föreställer jag mig iallafall... Dansen hjälper ju mig fantastiskt mycket i dagsläget. 

Nu ska jag sluta tjata om mig själv. Både mica och m11 gick bra idag, och det var skönt för dom båda att få gå en lite längre runda. Kravlöst, med lite klättring och lite trav. Precis som det ska vara i början. M11 är ju klyddig med sadeln, och eftersom hon sänker ryggen så himla mycket i början så får hon inte upp någon styrka. Därför går vi med henne kanske 200 meter innan vi hoppar upp. Då hinner hon höja ryggen och får därför tillbaka styrkan att bära upp sin ryttare. Mica är ju okomplicerad som bara den när det gäller kravlös ridning, men hon är stel som en pinne. Arbete arbete arbete. 

Alla hästar har sina egna "problem", och även alla ryttare. Jag har min blick, jag tittar gärna ner på hästens öron/snett höger, och då blir balansen helt annorlunda. Annelie har sina händer. Det är småpill, men väldigt viktiga grejer i det stora hela. Kan man börja pilla på sånt litet, då har man kommit ganska långt i sin ridning. Vet man sina brister, ja då är det bara att jobba på dom tills dom sitter. Timmar i sadeln är det som räknas, erfarenhet, och mycket vilja. 

Puss på er

/Linnea